När sommarlovet är nära - men orken är nästan slut

Det är juni. Skolväskorna är slitna, pennorna tappade, och i barnens ögon syns tröttheten efter ett långt, kämpigt skolår. Ett år fyllt av hinder, anpassningar, konflikter, försök till förståelse och stunder av ren utmattning – både för dem och för mig som mamma.

Mina barn har skolsvårigheter. De har kämpat sig igenom månader där varje dag har varit en prestation. De har gått till skolan trots ångest, orimliga krav och en värld som sällan varit i takt med deras behov. Och nu – när sommarlovet närmar sig – är energin slut. De orkar inte mer. Och ändå fortsätter det.

Skolan har gått in i sin avslutningsfas, där lektioner byts ut mot temadagar, utflykter och "roliga" aktiviteter. Men det som för många barn är lättsamt och efterlängtat, blir för mina barn ännu ett stressmoment. Allt som är schemabrytande ruckar på deras känsla av trygghet. När vardagens struktur försvinner blir det svårt att hitta fotfästet. Det blir inte kul – det blir kaos.

Och samtidigt närmar sig något som borde vara en belöning: sommarlovet. Vi längtar alla. Men längtan är blandad med en stor dos oro. För det är inte så enkelt som att bara vara lediga. Rutinerna vi har kämpat så hårt för att skapa under året rasar snabbt när sommaren kommer. Nya måste formas – sakta, försiktigt, med tålamod. Och det är en process som tär.

För mig som mamma innebär det att vara på helspänn. Jag måste vara steget före. Planera, avleda, motivera, förutse. Jag måste skapa lagom mycket aktivitet – inte för lite, inte för mycket. Jag måste vara nära hela tiden för att förhindra konflikter eller spontana initiativ som kanske inte är så lämpliga för barn i deras ålder. Det är ett pussel utan färdiga bitar, där jag är både kant, ram och motiv.

När andra ser fram emot vila och återhämtning, går jag in i ännu en intensiv period. Jag är lika trött som barnen när semestern börjar – men det finns inget läge att slappna av. Istället krävs det 100 % närvaro, hela tiden, varje dag. För att hålla ihop familjen, hålla ihop barnen, hålla ihop mig själv.

Jag vet att vi klarar det. För vi har gjort det förr. Men det är viktigt att också få säga det högt: Sommaren är inte bara glass och bad. Den är också ett maraton i anpassning. Och mitt i allt detta försöker vi hitta de där stunderna – små ögonblick av närhet, skratt eller lugn – som gör det värt det.

Till dig som känner igen dig: du är inte ensam.

👉 Ladda ned min gratisguide här