Ett bortglömt barn som slutat älska sig själv

”Det är inte mig det är fel på – eller?”
När barn slutar tro på sig själva i skolan

”Ett kränkt barn slutar inte älska sina föräldrar, det slutar älska sig själv.”
– Jesper Juul

Det här citatet från Jesper Juul är tänkvärt på så många plan. Och även om det syftar på relationen mellan barn och föräldrar, går det också att överföra till en annan viktig miljö i barns liv – skolan.

För ett barn som inte passar in i skolans mall kan varje dag bli en kamp. Inte för att barnet är ovilligt eller "omotiverat", utan för att miljön, kraven och förväntningarna gång på gång signalerar: "Det är du som behöver ändra dig."

När ett barn ständigt får höra att det stör, att det måste skärpa sig, att det måste anstränga sig mer, bli bättre på att sitta still, lyssna, samarbeta – då börjar något sakta vittra inifrån.

Barnet slutar inte vilja vara en del av gemenskapen. Det slutar inte längta efter att lyckas, efter att få vara med, bli förstått och bli sett. Men det börjar tvivla. På sig själv.

När skolan inte förstår, börjar barnet tro att det är fel på det.

Barn med NPF-diagnoser som ADHD, autism eller trotsproblematik får ofta höra hur de borde bete sig, istället för att bli förstådda i varför de reagerar som de gör. Deras försök att kommunicera – ofta genom utbrott, vägran eller tillbakadragenhet – tolkas som trots, lathet eller dålig uppfostran.

Men inuti finns ett barn som kanske kämpar för att orka med ljuden, kraven, det sociala spelet, misslyckandena. Ett barn som gång på gång får höra att det måste ändra sig, men aldrig upplever att det är någon som lyssnar på hur det faktiskt har det.

Och till slut kanske barnet slutar be om hjälp. Slutar försöka. Slutar tro på att det kan. Slutar tro på att det är älskat, värdefullt och duger – precis som det är.

Vad kan vi vuxna göra?

Vi kan börja lyssna. Vi kan börja ifrågasätta om det verkligen är barnet som behöver förändras – eller om det är skolmiljön som behöver anpassas.

Vi kan ställa oss frågan: ”Vad försöker mitt barn säga mig – bakom beteendet?”

För det är där vi hittar svaren. I förståelsen, i relationen, i viljan att se barnet som det är – inte som vi tycker att det borde vara.

Det är där vi bygger självkänsla. Det är där vi skyddar barnet från att sluta älska sig själv!

👉 Ladda ned min gratisguide här