Återhämtning tar tid - För barn också!

Bakom vårt sommarlov finns en kamp ingen ser. Sommarlovet är för många barn en magisk tid – oändlig och full av skratt, bad, kompishäng, sena kvällar och frihet. Ingen väckarklocka, inga läxor, bara här och nu.

Och jag unnar verkligen alla barn den känslan. Men jag sörjer också att det inte ser ut så hos oss, för mina barn.

Visst har mina barn också en del av det. Vi har också fina stunder, skapar minnen och skrattar.  Men de första veckorna? De går åt till att bara landa. Återhämta oss. Skapa nya rutiner för att orka vara med varandra.

Den äldsta är helt slut. Han försvinner in i sitt rum, vill inte prata, inte äta, exploderar för minsta lilla. Det gör ont att se. För det är inte "sommarlov" han upplever – det är kraschen efter månader av överlevnad. Och det är vi vuxna i skolan och hemma som drivit honom dit, för att han ska "klara skolan". Jag hatar det samtidigt som jag är så väl medveten om hur viktigt det är. Men jag vill inte se mitt barn utbränd.

Den mellersta... han kämpar på ett annat sätt. Han vill vara ledig, men kaoset inom honom när rutiner försvinner gör det outhärdligt. Han river, kastar, skriker, vi bråkar, försöker förstå, misslyckas och försöker igen.

Barnen orkar inte med varandra – de går inte att ha dem i samma rum. Ljud, rörelser, allt blir irritationsmoment för dem. De båda är så dränerade och överbelastade så de orkar inte sortera mer. Vilket resulterar i slagsmål, fula ord och ännu en stund av ångest för dem och för oss föräldrar. Vi håller dem isär, schemalägger, förebygger. Aktiviteter tillsammans? Glöm det. Cykla och köpa glass slutar i slagsmål och tårar.

Men nu... nu, när mer än halva sommaren har gått, då börjar lugnet komma. Då hittar de varandra igen. Äntligen kan vi föräldrar andas ut en stund. Även om vår semester också snart är slut och vi inte hunnit vila.

Och det är just det som skaver så djupt: att våra barn behöver fem veckor av sin ledighet för att orka bli barn igen.

Vad händer när de blir äldre? När kraven ökar? När återhämtningen inte längre räcker till?

Jag vet inte. Men det oroar mig varje dag.

”Kanske är det dags att vi slutar prata om sommarlov som en paus, och börjar förstå att för vissa barn är det en nödvändig räddning.”