Jag heter Josefine. Jag är mamma, lärare, funkisförälder och en ganska rastlös själ. Och det är först nu – efter år av kaos, kamp och kärlek – som jag på riktigt börjar hitta orden för att berätta vem jag är.
För jag är inte bara mamma.
Jag är också den som går på möten, håller i strukturerna, påminner om allt, kämpar mot skolsystemet och försöker skapa trygghet där ingen finns. Jag är den som vakar över ett barns oro mitt i natten – och samtidigt håller ihop en skolklass på jobbet dagen efter.
Två av mina barn har NPF-diagnoser. Och jag vet hur det är när skolan inte fungerar. När man som förälder blir misstrodd, ifrågasatt eller bara överkörd. När man får höra att det är hemma det brister. När man skriker inombords men fortsätter att gå på möten, skriva mejl, fixa schema, ordna stöd, bygga om vardagen.
Och jag vet också att det är jag som får ta smällen när ingen annan gör det.
Som lärare ser jag samma mönster – barn som inte får plats, föräldrar som kämpar, ett system som inte alltid lyssnar. Det är därför jag skapade Intebaranpf. För jag kunde inte längre bära allt tyst. Jag ville dela min erfarenhet – inte som ett facit, utan som ett stöd. En röst. Ett “jag också”.
Här på bloggen kommer jag dela med mig av verkligheten bakom vardagen. Tips och tankar, material och metoder – men också känslorna, tröttheten, styrkan och det som inte syns.
Så om du hittat hit, vill jag säga:
Du är inte ensam.
Jag vet hur krokig vägen kan vara.
Och jag vet också att varje steg räknas.
/Josefine
👉 Läs mer om mig här
👉 Ladda ned min gratisguide här
Lägg till kommentar
Kommentarer